…dagen efter ”DAGEN EFTER”…

Idag var det dagen efter ”DAGEN EFTER”. I förgår, fredagen den 22 juli, var det ett fruktansvärt åskväder här på Fårö. Vi satt här i Huset på Heden och kände oss ganska små när blixtarna lyste upp Heden utanför våra fönster, tacksamma över att ändå befinna oss i ett hus och inte i ett tält. Regnet smattrade intensivt mot Husets plåttak – öronbedövande. Skrämmande och ganska mysigt. Efter en dryg timme började ovädret ge med sig. Lättade kopplade vi upp oss mot världen utanför. Nyheterna som nådde oss var förfärande, 20-30 kanske flera döda på Utöya, bombexplosioner i centrala Oslo. Det kändes plötsligt som om att åskvädret där utanför våra fönster hade rasat i förtvivlan över den omänsklighet som hade fått härja tidigare under kvällen.

Morgonens nyheter som nådde oss ”DAGEN EFTER” gav än mer förfärande besked. Siffrorna för antalet döda i detta massmord var osannolika för oss, nästintill ofattbara att ta in. Inte var det bomben eller bomberna i Oslo som låg bakom de höga siffrorna och det var det som var det skrämmande. En enskild vettvilling hade med berått mod skjutit 84 unga människor till döds. Ungdomar med ett helt liv framför sig skulle inte få möta ”DAGEN EFTER”. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar skulle inte få möta dessa ungdomar igen. Vilken fasa, vilken sorg, varifrån kommer sådan ondska.

Här sitter vi på en annan paradisö än Utöya med våra liv i behåll, utan möjlighet att hjälpa, utan möjlighet att trösta, så är varje fall känslan. Ja, jag vill fortfarande kalla även Utöya för en paradisö trots det helvete som där har fått ske. Utöya - en Ö där ungdomar som vill vara med och förändra världen har mötts i generationer, en Ö som har gett så mycket glädje för så många, en Ö som inspirerat ungdomar att arbeta för en bättre värld. Det är trots denna tragedi en paradisö. Vi får inte låta en vettvilling ta ifrån oss detta. Vi måste fortsätta att tro på, kämpa för och sprida budskap om att världen går att förändra. Vi får inte ge upp tron på att människor kärlek är starkare än människors hat. Tolerans är starkare än intolerans. Ett öppet samhälle där människor lever i Frihet är starkare än ett stängt samhälle där vi lever i rädsla för varandra. Tryggheten måste erövras och återerövras gång på gång.

Ondskan kom oss nära denna gång, den finns alltid där ute i världen. Ofta blir den bara små tidningsnotiser här hemma hos oss, men den drabbar alltid människor lika hårt. Du och jag kan dock bidra till att förändra den. Du och jag kan i vår vardag stå upp emot intoleransen gentemot andra människor, gentemot andra kulturer, gentemot andra religioner, gentemot andra sexuella läggningar…ja gentemot det som inte är av godo. Så går mina tankar här på Fårö så här när dagen efter ”DAGEN EFTER” går mot sitt slut. Imorgon är det en ny dag, en ny vecka, en ny utmaning. Våra tankar finns hos alla dessa drabbade familjer, Norges folk och Mänskligheten.

frank johan

Så var då äntligen semestern här...

Äntligen är den där efterlängtade semestern här igen. Otroligt vad tiden går långsamt veckan innan semestern börjar och ändå inte. Jag har ju haft att göra. Det är högsäsong på jobbet och kvällarna har gått åt till att förbereda just semestern och så då Sommartorget i Mariannelund förståss. Om det sistnämnda får du läsa om i min Mariannelundsblogg. Den finner du genom att klicka här.

frank johan

Tankar från fastlandet

Lauters hamn, Fårö

Solnedgång vid kvarnen
 på Skär, Fårö
Photo by Jan Sundström

En härlig och annorlunda helg på Fårö. Deltog i några arrangemang i Bergmanveckan som studiebesök. Måhända kan vi hemma i ”Barnfilmbyn” dra lite lärdomar inför vårt projekt om Filmernas hus. Ett projekt som drivs av den ekonomiska föreningen Emilkraften.


Besök vid inspelningsplatser vid Bergmansafarin

Åkte med vännerna hemifrån på en Bergmansafari och fick även förmånen att göra ett besök på Ingmar Bergmans egen bio. Såg dokumentären Fårödokument om livet och människorna på ön 1969 och den väckte tankar. Jag kan se likheterna med de mindre tätorter vi har i glesbygdskommuner på fastlandet. Där Fårö stod 1969, med oro för att service och arbeten som försvinner från trakten, där står många mindre tätorter i glesbygdskommuner idag. Människor kämpar hårt för att få sina samhällen att fungera och politikerna brottas med nedåtgående befolkningskurvor med ett minskat skatteunderlag som följd.

Kuten, Fårö

Trots det finns det många som ändå bär på en framtidstro och kämpar för samhällenas överlevnad. Det engagemanget är viktigt att ta vara på. Vi måste stötta det entreprenörskap som finns och underlätta för småföretagens utveckling. Befolningsutvecklingen måste vändas för att klara av framtida behov på arbetsmarknaden oavsett om det gäller Fårö, Mariannelund eller Glommersträsk.

Tänker bland annat på de behov vi kommer att se i den sociala sektorn med en allt åldrande befolkning och den stora 40-talistgenerationen som är på väg att lämna arbetsmarknaden. Vi kommer att ha stort behov av att attrahera våra medborgare att stanna kvar i våra kommuner, men vi kommer även att vara i stort behov attrahera människor att finna den livskvalité som finns på andra platser utanför våra städer. I ett hållbart samhälle behöver stad och land mer än väl varandra för att nå en gynnsam utveckling för landet som helhet.


När det gäller Fårö och för all del andra delar av Gotland, så ser hoten annorlunda ut än för de mindre tätorterna i glesbygdskommunerna på fastlandet. Det hotet beskrevs i en artikel i Dagen Nyheter – ”Sudermalm” äter upp Gotlands själ. Artikeln visar på att det är viktigt att stödja de bofasta gotlänningarnas entreprenörskap. Fårö och Gotland tillhör gotlänningarna. Vi måste betänka att vi sommargotlänningar och turister är gäster. Som sådana har vi ett ansvar att stötta gotländskt entreprenörskap. Ja, det var bar några tankar från fastlandet.

frank johan

Överfart Östersjön

Vad är på gång i Småland förutom Regionfrågan måntro?

Det är fredagskväll. Skönt. Sitter då här på färjan igen för överfart Östersjön, nåja åtminstone halva. Det börjar kännas hemtamt. Har en del att arbeta med, så avbrottet med Färjan är välkommet. Bläddrar igen Smålandsbygdens tidning för att fundera vidare över nästa veckas nummer. Men först ska en annan bloggtext än denna skrivas, men det blir på Mariannelundsbloggen. Du hittar den genom att klicka här. Jag publicerar lite efterhand på överfarten.

frank johan

Återigen mot vardagen

Morgonen gryr över huset på Heden

Måndagsmorgon – måste lämna Ön. Klockan ringer i gryningen. Ljuset. Jag måste ut och insupa morgonljuset. Heden ligger där ute och väntar på mig. Det är förtrollande. Jag har lätt att fästa mig för platser, men jag kommer nog aldrig att fästa mig för någon annan plats än Fårö på detta sätt. Tänk om man hade vetat det när man första gången för trettio år sedan trampade denna mark.

Solen stiger över Lansa

De båda vännerna från Skär kom och hämtade mig trots den arla morgonstunden. De hade stigit upp tidigt. Ville inte försova sig så att jag skulle missa min färja. Klockan hade ställts på 03:45. Janne berättade på sitt underfundiga sätt om sin hustru Sunnivas speciella humor som hade visat sig på morgonen. Klockan hade ringt – morgonen var där. Han och Sunniva klev upp. Tog på sig kläderna. Gick ut. Satte sig i bilen. Tittade på klockan och konstaterade att något var fel. De hade stigit upp 02:45. –”Det var en repetition”, säger då Sunniva. Jag kan höra hennes konstaterande och sitter fortfarande och ler åt anekdoten.

Vännerna vinkar av

Färjan anländer. Vi tar avsked där vid Broa på Fårö. Snart syns vi igen. Jag kommer inte kunna hålla mig ifrån den här Ön, men nu väntar återigen vardagen.

frank johan

P.S. Nedan en liten film hur det är att anlända Fårösund med färjan...

Midsommar

Heden

Det är söndagsmorgon. Vaknade tidigt. Det blir att man lever efter dagsljuset här på heden. Frukosten intogs ute i det vackra vädret. Heden ligger i blickfånget. Fåglarna undrar vem som flyttat in granne med dem. Det bor en Storspov strax intill.

Midsommarfirande på Lauters

Vännerna från Skär hämtade upp mig på midsommarafton. Det blev en tur till Lauters. Det ligger ett gammalt fiskeläge där, men midsommarfirandet var uppe på gården. Mycket människor samlas där för att inleda midsommarfirandet. Prästen ledde dansen kring midsommarstången.

Ruinen av ladan vid Lauters

Det är vackert vid Lauters, särskilt i kvällningen när man kan blicka ut över havet. Den gamla vackra ladan hade tyvärr brunnit ned för en månad sedan. En ruin av ”stein” återstod. De hade i alla fall hunnit med att röja upp och göra det bästa av det. I sommar lär det bli en och annan turist som avnjuter en kopp kaffe eller en måltid där.

Jordgubbstårtan

Följde med vännerna till Skär där nya bekantskaper slöt upp. Myggen är svåra i år så middagen avnjöts faktiskt inomhus, trots det vackra vädret. Men kaffet och den traditionella jordgubbstårtan avnjöts ute vid kvarnen och solnedgången på Skär.

Solen har gått ned
 i midsommarnatten
vid kvarnen på Skär

Långa skuggor vid
Skärsgalleriet

Det här är också en plats som kommer att besökas av många människor i sommar. Skärsgalleriet har kommit att bli ett kärt utflyktsmål för många där det ligger längst upp på Fårö. Här bodde en gång i tiden Kalle på Skär. Han var välkänd på ön. Han var en av de envisa och seglivade fåröbor som genomlevt ett långt liv här på ön. Han blev över hundra år. Tänk att få ha sett och levt på den här ön i hundra år. Säkerligen ett mycket hårt liv och långt från det liv som vi som badturister, sommargotlänningar och bofasta gör idag.

Nu väntar lite lätt arbete på mig. Sedan blir det nog en tur till Bergmancentret där det är invigning på utställningen ”Fårö – Ingmar Bergmans filmiska landskap”. En utställning som Fårö hembygdsförening och Bergmancenter samarbetat kring. Det är även en vernissage för utställningen ”Fåröprofiler” där studenter från fotolinjen vid Hemse folkhögskola har porträtterat ett stort antal Fåröbor. Några utställningar som säkerligen är väl värda ett besök denna sommar.

frank johan

frank johan som njuter av tillvaron på Fårö

Åter mot lugnet…

Åter mot lugnet…

Solnedgång över Östersjön

Vi lägger ut. En vacker solnedgång följer oss när vi lämnar Oskarshamn och går mot Visby. Några dagar på Fårö väntar igen - vid Huset på heden. Det ska bli riktigt skönt. Livet på fastlandet är hektiskt. Huset på heden blir en kontrast.

Äntligen på färjan mot Visby

Det har varit febril aktivitet denna vecka, mer än vanligt faktiskt. Var inställd på att det mesta av veckan skulle tillbringas på kontoret vid Lantmäteriet i Eksjö, men saker ändras fort i fastlandstillvaron. Det blev en tur i tjänsten till Lantmäteriets huvudkontor i Gävle för att genomföra några möten. Resorna gick bra i alla fall. Kanske hade jag bara tur. På Facebook läser man om kollegor och andra bekanta som sitter fast på stationer här och där. Det är sommar nu – och det känns lite konstigt att det inte ska gå att få ordning på SJ:s och Banverkets verksamhet. Fast jag gillar verkligen tåg ändå – de är bra att arbeta på, resandet minskar koldioxidutsläppen och så är de som gjorda för möten med nya och gamla bekanta. Rätt utnyttjat kan järnvägsnätet vara en stomme i byggandet av nya nätverk – nätverk mellan människor.

På färjan över Fårösund klockan 01:30

Innan avresan från Gävle kom ett sms från kollegan. En ny Generaldirektör var utsedd – vår divisionschef. Blev inte särskilt förvånad. Det känns bra hos medarbetare i en organisation när de har ledare som är kompetenta och efterfrågade. Det är något som vi som individer, företag och organisationer ska sträva mot. Sådant leder vidare till viktig utveckling.

Vännerna från Skär lämnar Huset på heden
efter att ha hämtat mig i Visby 

I Stockholm fick jag syn på en facebookvän på perrongen. Han steg på tåget. Tog tillfället i akt att leta reda på honom i andra änden av tåget. Eftersom frågan är aktuell och vi är partikamrater, så kom vårt samtal naturligtvis att handla om ledarskap, men även om den nu så aktuella regionfrågan. Vi bor i olika län, men känner gemenskap med varandra. Frågan vi ställer oss är om vi i en framtid kommer att tillhöra en och samma region. Vi och många andra hoppas på det. En sådan förändring kommer att ge helt andra möjligheter till viktig utveckling i Östra Götaland. Vår samhällsstruktur är i mycket stort behov av en sådan utveckling. Att hålla fast vid gamla gränser kommer oundvikligen leda till stagnation. Det vill inte vi – kommunikationen mellan människor måste förenklas och breddas.

Gryningen nalkas

Även denna dag tillbringas alltså resande, först till Jönköping å Eksjö kommuns vägnar och nu äntligen mot Fårö. Tyvärr är jag själv denna resa. Plikten kallar helle i tjänst. Det är tur att vi har alla dessa hjältar i sjukvården, äldreomsorgen etc. De finns där för oss oavsett om det är jul- eller midsommarhelg. En eloge är ni alla värda. För egen del är jag tacksam för vännerna på Skär som hämtar mig i Visby och ger mig möjlighet att vända åter mot lugnet…  

frank johan