Återigen mot vardagen

Morgonen gryr över huset på Heden

Måndagsmorgon – måste lämna Ön. Klockan ringer i gryningen. Ljuset. Jag måste ut och insupa morgonljuset. Heden ligger där ute och väntar på mig. Det är förtrollande. Jag har lätt att fästa mig för platser, men jag kommer nog aldrig att fästa mig för någon annan plats än Fårö på detta sätt. Tänk om man hade vetat det när man första gången för trettio år sedan trampade denna mark.

Solen stiger över Lansa

De båda vännerna från Skär kom och hämtade mig trots den arla morgonstunden. De hade stigit upp tidigt. Ville inte försova sig så att jag skulle missa min färja. Klockan hade ställts på 03:45. Janne berättade på sitt underfundiga sätt om sin hustru Sunnivas speciella humor som hade visat sig på morgonen. Klockan hade ringt – morgonen var där. Han och Sunniva klev upp. Tog på sig kläderna. Gick ut. Satte sig i bilen. Tittade på klockan och konstaterade att något var fel. De hade stigit upp 02:45. –”Det var en repetition”, säger då Sunniva. Jag kan höra hennes konstaterande och sitter fortfarande och ler åt anekdoten.

Vännerna vinkar av

Färjan anländer. Vi tar avsked där vid Broa på Fårö. Snart syns vi igen. Jag kommer inte kunna hålla mig ifrån den här Ön, men nu väntar återigen vardagen.

frank johan

P.S. Nedan en liten film hur det är att anlända Fårösund med färjan...