…dagen efter ”DAGEN EFTER”…

Idag var det dagen efter ”DAGEN EFTER”. I förgår, fredagen den 22 juli, var det ett fruktansvärt åskväder här på Fårö. Vi satt här i Huset på Heden och kände oss ganska små när blixtarna lyste upp Heden utanför våra fönster, tacksamma över att ändå befinna oss i ett hus och inte i ett tält. Regnet smattrade intensivt mot Husets plåttak – öronbedövande. Skrämmande och ganska mysigt. Efter en dryg timme började ovädret ge med sig. Lättade kopplade vi upp oss mot världen utanför. Nyheterna som nådde oss var förfärande, 20-30 kanske flera döda på Utöya, bombexplosioner i centrala Oslo. Det kändes plötsligt som om att åskvädret där utanför våra fönster hade rasat i förtvivlan över den omänsklighet som hade fått härja tidigare under kvällen.

Morgonens nyheter som nådde oss ”DAGEN EFTER” gav än mer förfärande besked. Siffrorna för antalet döda i detta massmord var osannolika för oss, nästintill ofattbara att ta in. Inte var det bomben eller bomberna i Oslo som låg bakom de höga siffrorna och det var det som var det skrämmande. En enskild vettvilling hade med berått mod skjutit 84 unga människor till döds. Ungdomar med ett helt liv framför sig skulle inte få möta ”DAGEN EFTER”. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar skulle inte få möta dessa ungdomar igen. Vilken fasa, vilken sorg, varifrån kommer sådan ondska.

Här sitter vi på en annan paradisö än Utöya med våra liv i behåll, utan möjlighet att hjälpa, utan möjlighet att trösta, så är varje fall känslan. Ja, jag vill fortfarande kalla även Utöya för en paradisö trots det helvete som där har fått ske. Utöya - en Ö där ungdomar som vill vara med och förändra världen har mötts i generationer, en Ö som har gett så mycket glädje för så många, en Ö som inspirerat ungdomar att arbeta för en bättre värld. Det är trots denna tragedi en paradisö. Vi får inte låta en vettvilling ta ifrån oss detta. Vi måste fortsätta att tro på, kämpa för och sprida budskap om att världen går att förändra. Vi får inte ge upp tron på att människor kärlek är starkare än människors hat. Tolerans är starkare än intolerans. Ett öppet samhälle där människor lever i Frihet är starkare än ett stängt samhälle där vi lever i rädsla för varandra. Tryggheten måste erövras och återerövras gång på gång.

Ondskan kom oss nära denna gång, den finns alltid där ute i världen. Ofta blir den bara små tidningsnotiser här hemma hos oss, men den drabbar alltid människor lika hårt. Du och jag kan dock bidra till att förändra den. Du och jag kan i vår vardag stå upp emot intoleransen gentemot andra människor, gentemot andra kulturer, gentemot andra religioner, gentemot andra sexuella läggningar…ja gentemot det som inte är av godo. Så går mina tankar här på Fårö så här när dagen efter ”DAGEN EFTER” går mot sitt slut. Imorgon är det en ny dag, en ny vecka, en ny utmaning. Våra tankar finns hos alla dessa drabbade familjer, Norges folk och Mänskligheten.

frank johan