…dagen efter ”DAGEN EFTER”…

Idag var det dagen efter ”DAGEN EFTER”. I förgår, fredagen den 22 juli, var det ett fruktansvärt åskväder här på Fårö. Vi satt här i Huset på Heden och kände oss ganska små när blixtarna lyste upp Heden utanför våra fönster, tacksamma över att ändå befinna oss i ett hus och inte i ett tält. Regnet smattrade intensivt mot Husets plåttak – öronbedövande. Skrämmande och ganska mysigt. Efter en dryg timme började ovädret ge med sig. Lättade kopplade vi upp oss mot världen utanför. Nyheterna som nådde oss var förfärande, 20-30 kanske flera döda på Utöya, bombexplosioner i centrala Oslo. Det kändes plötsligt som om att åskvädret där utanför våra fönster hade rasat i förtvivlan över den omänsklighet som hade fått härja tidigare under kvällen.

Morgonens nyheter som nådde oss ”DAGEN EFTER” gav än mer förfärande besked. Siffrorna för antalet döda i detta massmord var osannolika för oss, nästintill ofattbara att ta in. Inte var det bomben eller bomberna i Oslo som låg bakom de höga siffrorna och det var det som var det skrämmande. En enskild vettvilling hade med berått mod skjutit 84 unga människor till döds. Ungdomar med ett helt liv framför sig skulle inte få möta ”DAGEN EFTER”. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar skulle inte få möta dessa ungdomar igen. Vilken fasa, vilken sorg, varifrån kommer sådan ondska.

Här sitter vi på en annan paradisö än Utöya med våra liv i behåll, utan möjlighet att hjälpa, utan möjlighet att trösta, så är varje fall känslan. Ja, jag vill fortfarande kalla även Utöya för en paradisö trots det helvete som där har fått ske. Utöya - en Ö där ungdomar som vill vara med och förändra världen har mötts i generationer, en Ö som har gett så mycket glädje för så många, en Ö som inspirerat ungdomar att arbeta för en bättre värld. Det är trots denna tragedi en paradisö. Vi får inte låta en vettvilling ta ifrån oss detta. Vi måste fortsätta att tro på, kämpa för och sprida budskap om att världen går att förändra. Vi får inte ge upp tron på att människor kärlek är starkare än människors hat. Tolerans är starkare än intolerans. Ett öppet samhälle där människor lever i Frihet är starkare än ett stängt samhälle där vi lever i rädsla för varandra. Tryggheten måste erövras och återerövras gång på gång.

Ondskan kom oss nära denna gång, den finns alltid där ute i världen. Ofta blir den bara små tidningsnotiser här hemma hos oss, men den drabbar alltid människor lika hårt. Du och jag kan dock bidra till att förändra den. Du och jag kan i vår vardag stå upp emot intoleransen gentemot andra människor, gentemot andra kulturer, gentemot andra religioner, gentemot andra sexuella läggningar…ja gentemot det som inte är av godo. Så går mina tankar här på Fårö så här när dagen efter ”DAGEN EFTER” går mot sitt slut. Imorgon är det en ny dag, en ny vecka, en ny utmaning. Våra tankar finns hos alla dessa drabbade familjer, Norges folk och Mänskligheten.

frank johan

Så var då äntligen semestern här...

Äntligen är den där efterlängtade semestern här igen. Otroligt vad tiden går långsamt veckan innan semestern börjar och ändå inte. Jag har ju haft att göra. Det är högsäsong på jobbet och kvällarna har gått åt till att förbereda just semestern och så då Sommartorget i Mariannelund förståss. Om det sistnämnda får du läsa om i min Mariannelundsblogg. Den finner du genom att klicka här.

frank johan

Tankar från fastlandet

Lauters hamn, Fårö

Solnedgång vid kvarnen
 på Skär, Fårö
Photo by Jan Sundström

En härlig och annorlunda helg på Fårö. Deltog i några arrangemang i Bergmanveckan som studiebesök. Måhända kan vi hemma i ”Barnfilmbyn” dra lite lärdomar inför vårt projekt om Filmernas hus. Ett projekt som drivs av den ekonomiska föreningen Emilkraften.


Besök vid inspelningsplatser vid Bergmansafarin

Åkte med vännerna hemifrån på en Bergmansafari och fick även förmånen att göra ett besök på Ingmar Bergmans egen bio. Såg dokumentären Fårödokument om livet och människorna på ön 1969 och den väckte tankar. Jag kan se likheterna med de mindre tätorter vi har i glesbygdskommuner på fastlandet. Där Fårö stod 1969, med oro för att service och arbeten som försvinner från trakten, där står många mindre tätorter i glesbygdskommuner idag. Människor kämpar hårt för att få sina samhällen att fungera och politikerna brottas med nedåtgående befolkningskurvor med ett minskat skatteunderlag som följd.

Kuten, Fårö

Trots det finns det många som ändå bär på en framtidstro och kämpar för samhällenas överlevnad. Det engagemanget är viktigt att ta vara på. Vi måste stötta det entreprenörskap som finns och underlätta för småföretagens utveckling. Befolningsutvecklingen måste vändas för att klara av framtida behov på arbetsmarknaden oavsett om det gäller Fårö, Mariannelund eller Glommersträsk.

Tänker bland annat på de behov vi kommer att se i den sociala sektorn med en allt åldrande befolkning och den stora 40-talistgenerationen som är på väg att lämna arbetsmarknaden. Vi kommer att ha stort behov av att attrahera våra medborgare att stanna kvar i våra kommuner, men vi kommer även att vara i stort behov attrahera människor att finna den livskvalité som finns på andra platser utanför våra städer. I ett hållbart samhälle behöver stad och land mer än väl varandra för att nå en gynnsam utveckling för landet som helhet.


När det gäller Fårö och för all del andra delar av Gotland, så ser hoten annorlunda ut än för de mindre tätorterna i glesbygdskommunerna på fastlandet. Det hotet beskrevs i en artikel i Dagen Nyheter – ”Sudermalm” äter upp Gotlands själ. Artikeln visar på att det är viktigt att stödja de bofasta gotlänningarnas entreprenörskap. Fårö och Gotland tillhör gotlänningarna. Vi måste betänka att vi sommargotlänningar och turister är gäster. Som sådana har vi ett ansvar att stötta gotländskt entreprenörskap. Ja, det var bar några tankar från fastlandet.

frank johan

Överfart Östersjön

Vad är på gång i Småland förutom Regionfrågan måntro?

Det är fredagskväll. Skönt. Sitter då här på färjan igen för överfart Östersjön, nåja åtminstone halva. Det börjar kännas hemtamt. Har en del att arbeta med, så avbrottet med Färjan är välkommet. Bläddrar igen Smålandsbygdens tidning för att fundera vidare över nästa veckas nummer. Men först ska en annan bloggtext än denna skrivas, men det blir på Mariannelundsbloggen. Du hittar den genom att klicka här. Jag publicerar lite efterhand på överfarten.

frank johan