Den fängslande Ön



Några kilometer kvar i Fårönatten

Så var vi då äntligen där igen – på Fårö – en Ö bortom en Ö i ett hav i norra Europa. Vad är det som fängslar mig med den här ön? Det har suttit i länge – ända sedan första gången jag var här. Det är 30 år sedan nu – 1981. Ett besök som bara varade några få timmar på denna märkvärdiga Ö.

Det var en fantastisk sommar – augustivärmen dallrade över det gotländska landskapet.  Jag var en av ett 20-tal ungdomar från Taborförsamlingen i Rumskulla som var på cykelhajk. Resan hade planerats i nästan ett års tid och jag var glad för att jag hade fått komma med. Osäkerheten om att få följa med hade funnits, men det är en annan historia att berätta vid ett senare tillfälle.

För mig var denna resa som att komma utomlands. Ett stort steg för en bondgrabb från mörka Småland att få komma till havet och även fara bortom detta. Det var sådant som man bara hade hört talas om när morbröderna suttit och berättat sina sjömanshistorier.



Några europeiska ungdomar vid annat tillfälle
 - på väg mot sitt första möte med Fårö

Besöket på Fårö varade endast i några timmar en förmiddag och sträckte sig inte ens upp till Fårö kyrka innan jag vände om cykeln ner till färjan igen för att hinna med lite bad med kamraterna. Den där Ön – Fårö -fastnade dock där inne i mitt lilla grabbhuvud någonstans. Kanske var det spänningen med att det var så hemlighetsfullt. Fårösund och Fårö kryllade av militära anläggningar. Redan på norra Gotland talade stora skyltar om att marken och ön var förbjudet område för utlänningar. Något annat kände jag egentligen inte till om Fårö innan jag kom dit. Bergman hade jag bara vagt hört talas om, raukar hade jag precis lärt mig vad det var dagen innan på Gotland och de fantastiska sandstränderna lärde jag känna först i vuxen ålder. Men som sagt – Ön satte ett avtryck som bestod och gör så än idag.



Solnedgång över Östersjön

Den här bloggen kommer att skrivas i stor utsträckning från Ön eller möjligen från ”Fastgotland” eller färjan dit eller hem. Den kommer att handla delvis om det som jag & helle stöter på här på Fårö. Människor, Landskapet, Konsten och Livet på Ön bortom Ön. Säkerligen blir det även en och annan anekdot från det förflutna som inte har med Ön att göra.

Fastgotland? Ja, det är vad jag & helle kallar gotland här från vårt perspektiv från Ön. Nej, att fixa till bloggen får nu vänta ett tag. Nu ska hus och tomt börja röjas.

Välkommen tillbaka till bloggen!

frank johan

Huset på Heden