Återigen mot vardagen

Morgonen gryr över huset på Heden

Måndagsmorgon – måste lämna Ön. Klockan ringer i gryningen. Ljuset. Jag måste ut och insupa morgonljuset. Heden ligger där ute och väntar på mig. Det är förtrollande. Jag har lätt att fästa mig för platser, men jag kommer nog aldrig att fästa mig för någon annan plats än Fårö på detta sätt. Tänk om man hade vetat det när man första gången för trettio år sedan trampade denna mark.

Solen stiger över Lansa

De båda vännerna från Skär kom och hämtade mig trots den arla morgonstunden. De hade stigit upp tidigt. Ville inte försova sig så att jag skulle missa min färja. Klockan hade ställts på 03:45. Janne berättade på sitt underfundiga sätt om sin hustru Sunnivas speciella humor som hade visat sig på morgonen. Klockan hade ringt – morgonen var där. Han och Sunniva klev upp. Tog på sig kläderna. Gick ut. Satte sig i bilen. Tittade på klockan och konstaterade att något var fel. De hade stigit upp 02:45. –”Det var en repetition”, säger då Sunniva. Jag kan höra hennes konstaterande och sitter fortfarande och ler åt anekdoten.

Vännerna vinkar av

Färjan anländer. Vi tar avsked där vid Broa på Fårö. Snart syns vi igen. Jag kommer inte kunna hålla mig ifrån den här Ön, men nu väntar återigen vardagen.

frank johan

P.S. Nedan en liten film hur det är att anlända Fårösund med färjan...

Midsommar

Heden

Det är söndagsmorgon. Vaknade tidigt. Det blir att man lever efter dagsljuset här på heden. Frukosten intogs ute i det vackra vädret. Heden ligger i blickfånget. Fåglarna undrar vem som flyttat in granne med dem. Det bor en Storspov strax intill.

Midsommarfirande på Lauters

Vännerna från Skär hämtade upp mig på midsommarafton. Det blev en tur till Lauters. Det ligger ett gammalt fiskeläge där, men midsommarfirandet var uppe på gården. Mycket människor samlas där för att inleda midsommarfirandet. Prästen ledde dansen kring midsommarstången.

Ruinen av ladan vid Lauters

Det är vackert vid Lauters, särskilt i kvällningen när man kan blicka ut över havet. Den gamla vackra ladan hade tyvärr brunnit ned för en månad sedan. En ruin av ”stein” återstod. De hade i alla fall hunnit med att röja upp och göra det bästa av det. I sommar lär det bli en och annan turist som avnjuter en kopp kaffe eller en måltid där.

Jordgubbstårtan

Följde med vännerna till Skär där nya bekantskaper slöt upp. Myggen är svåra i år så middagen avnjöts faktiskt inomhus, trots det vackra vädret. Men kaffet och den traditionella jordgubbstårtan avnjöts ute vid kvarnen och solnedgången på Skär.

Solen har gått ned
 i midsommarnatten
vid kvarnen på Skär

Långa skuggor vid
Skärsgalleriet

Det här är också en plats som kommer att besökas av många människor i sommar. Skärsgalleriet har kommit att bli ett kärt utflyktsmål för många där det ligger längst upp på Fårö. Här bodde en gång i tiden Kalle på Skär. Han var välkänd på ön. Han var en av de envisa och seglivade fåröbor som genomlevt ett långt liv här på ön. Han blev över hundra år. Tänk att få ha sett och levt på den här ön i hundra år. Säkerligen ett mycket hårt liv och långt från det liv som vi som badturister, sommargotlänningar och bofasta gör idag.

Nu väntar lite lätt arbete på mig. Sedan blir det nog en tur till Bergmancentret där det är invigning på utställningen ”Fårö – Ingmar Bergmans filmiska landskap”. En utställning som Fårö hembygdsförening och Bergmancenter samarbetat kring. Det är även en vernissage för utställningen ”Fåröprofiler” där studenter från fotolinjen vid Hemse folkhögskola har porträtterat ett stort antal Fåröbor. Några utställningar som säkerligen är väl värda ett besök denna sommar.

frank johan

frank johan som njuter av tillvaron på Fårö

Åter mot lugnet…

Åter mot lugnet…

Solnedgång över Östersjön

Vi lägger ut. En vacker solnedgång följer oss när vi lämnar Oskarshamn och går mot Visby. Några dagar på Fårö väntar igen - vid Huset på heden. Det ska bli riktigt skönt. Livet på fastlandet är hektiskt. Huset på heden blir en kontrast.

Äntligen på färjan mot Visby

Det har varit febril aktivitet denna vecka, mer än vanligt faktiskt. Var inställd på att det mesta av veckan skulle tillbringas på kontoret vid Lantmäteriet i Eksjö, men saker ändras fort i fastlandstillvaron. Det blev en tur i tjänsten till Lantmäteriets huvudkontor i Gävle för att genomföra några möten. Resorna gick bra i alla fall. Kanske hade jag bara tur. På Facebook läser man om kollegor och andra bekanta som sitter fast på stationer här och där. Det är sommar nu – och det känns lite konstigt att det inte ska gå att få ordning på SJ:s och Banverkets verksamhet. Fast jag gillar verkligen tåg ändå – de är bra att arbeta på, resandet minskar koldioxidutsläppen och så är de som gjorda för möten med nya och gamla bekanta. Rätt utnyttjat kan järnvägsnätet vara en stomme i byggandet av nya nätverk – nätverk mellan människor.

På färjan över Fårösund klockan 01:30

Innan avresan från Gävle kom ett sms från kollegan. En ny Generaldirektör var utsedd – vår divisionschef. Blev inte särskilt förvånad. Det känns bra hos medarbetare i en organisation när de har ledare som är kompetenta och efterfrågade. Det är något som vi som individer, företag och organisationer ska sträva mot. Sådant leder vidare till viktig utveckling.

Vännerna från Skär lämnar Huset på heden
efter att ha hämtat mig i Visby 

I Stockholm fick jag syn på en facebookvän på perrongen. Han steg på tåget. Tog tillfället i akt att leta reda på honom i andra änden av tåget. Eftersom frågan är aktuell och vi är partikamrater, så kom vårt samtal naturligtvis att handla om ledarskap, men även om den nu så aktuella regionfrågan. Vi bor i olika län, men känner gemenskap med varandra. Frågan vi ställer oss är om vi i en framtid kommer att tillhöra en och samma region. Vi och många andra hoppas på det. En sådan förändring kommer att ge helt andra möjligheter till viktig utveckling i Östra Götaland. Vår samhällsstruktur är i mycket stort behov av en sådan utveckling. Att hålla fast vid gamla gränser kommer oundvikligen leda till stagnation. Det vill inte vi – kommunikationen mellan människor måste förenklas och breddas.

Gryningen nalkas

Även denna dag tillbringas alltså resande, först till Jönköping å Eksjö kommuns vägnar och nu äntligen mot Fårö. Tyvärr är jag själv denna resa. Plikten kallar helle i tjänst. Det är tur att vi har alla dessa hjältar i sjukvården, äldreomsorgen etc. De finns där för oss oavsett om det är jul- eller midsommarhelg. En eloge är ni alla värda. För egen del är jag tacksam för vännerna på Skär som hämtar mig i Visby och ger mig möjlighet att vända åter mot lugnet…  

frank johan

Dags att återvända till vardagen…

Vilken tur helle och jag har haft med vädret de här dagarna. Solen har lyst från en klarblå himmel över huset på heden. Utan detta väder hade vi aldrig hunnit röja upp allt som växt upp under 4 år. Tränings värken kändes dock rejält i kroppen igår kväll när vi ansåg oss färdiga med utomhusarbetet inklusive fönsterputsning.

Det är så vackert och lugnt, förutom fågellivet då. Går man ut på natten, så kan det kännas som om att man är på den afrikanska savannen.

Vaknade tidigt i morse och tog en promenad ut på heden för att utforska omgivningarna. Det har varit en torr vår här annars hade man sett lite vatten här och där på den kalkrika marken. Någon veckas regn kan skapa små vattenoaser lite varstans kan man se. Hoppas på att få kunna se årstidernas skiftningar i landskapet här så småningom. På heden strövar lammen och lammungarna fram lite här och där. Ja, det är så fåren kallas här – lamm och lammungar. Det finns gott om dem och de känns som en naturlig del av landskapet.

Vi hade svårt att slita oss på förmiddagen och drog benen lite efter oss. Till slut kom vi i alla fall iväg. I Visby mötte vännerna från Skär upp och vi tog en fika på Bageriet vid torget.

Nu sitter vi på färjan. Inte mycket folk på den en tisdag så här i början av juni. Passerar Blå jungfrun och konstaterar att det är dags att återvända till vardagen…

frank johan

Ett dagsverke...eller två…

Så här efter några dagar...

Gryningen på väg i Fårönatta

Det var en härlig känsla att anlända till heden i juninatten. Vi lyckades att ta oss fram och in i huset med alla saker. Sommaren 2011 kommer att bli en bra och minnesvärd sommar. Kunde inte låta bli att ta en tur ut på heden under den stjärnklara natten innan läggdags. Borta i öster skådade jag gryningen och fågellivet gav en mäktig inramning av Fårönatta.

Någonstans där borta
finns vår toalett

Var ska man börja?

Vegetationen hade fullkomligt tagit över tomten sedan vi var här sist och hundkexen räckte upp i brösthöjd. Något annat hade jag i och för sig inte förväntat mig - naturens krafter är mäktiga. Men nu har det gått ett par dagar här på Fårö. Vi har fejat och stått i jag och helle kan du tro. Tomten har börjat röjas och sakta men säkert, så börjar man skåda huset igen.

½ dagsverke med lie

...den gamla
 kärran fanns...

...tur att "käringen" och...

Tur att jag tog med gräsklipparen, men ännu bättre att det faktiskt hängde en lie inne i stenhuset. Även om jag ändå måste gå med klipparen, så gick det snabbare att ta det färska gräset med lie.r Ett tomt som inte används under 4 år har en hel del rejäla tuvor att tampas med. Det har även ett hus som står tomt, ja inte grästuvor då även om det faktiskt var någon växt som hade letat sig in förra säsongen.

Den outtröttlige...

Men ett tomt hus finns det en hel del annat att damma av. Om inte så finns det ju en och annan död fluga eller gråsugga att ta hand om. Det har gått galant, men vi är givetvis trötta när kvällen kommer.

Belöningen är att sitta i kvällssolen under den stora lönnen och samtala om dagen som gått och skåda på de dagsverken som nu har avverkats. Men matlagning blir verkligen det enklast möjliga sådana här dagar. Det var dock helt ok med kyckling, potatissallad, makrillfilé i tomatsås, camenber och ett glas rött.

Under gårdagen blev det en tur till Fårösund för att handla. Till vår stora förvåning stötte vi ihop med våra vänner från Skär. Ingen av oss kände till att de andra var här, så det var en ganska förvånad samling där i Bungehallen (ICA). De var dock på väg mot Visby för några dagar, men vi syns ju igen till semestern. Ett kärt möte – tack vare mötet med dem tidigare i livet, så sitter vi nu här på heden.

Till sist för den här gången. Det blev ett bad idag den 5 juni. Längesedan jag badade så tidigt, förutom doppet vid bastubadet i Strömstad en januarikväll förra året, men det är svårt att kalla det bad. Idag slängde jag mig faktiskt i ett par gånger. Mest för att det skulle bli bild och film, men hur som helst – det var faktiskt skönt. Dessutom välförtjänt efter ett dagsverke…eller  två…

frank johan

 

Den fängslande Ön



Några kilometer kvar i Fårönatten

Så var vi då äntligen där igen – på Fårö – en Ö bortom en Ö i ett hav i norra Europa. Vad är det som fängslar mig med den här ön? Det har suttit i länge – ända sedan första gången jag var här. Det är 30 år sedan nu – 1981. Ett besök som bara varade några få timmar på denna märkvärdiga Ö.

Det var en fantastisk sommar – augustivärmen dallrade över det gotländska landskapet.  Jag var en av ett 20-tal ungdomar från Taborförsamlingen i Rumskulla som var på cykelhajk. Resan hade planerats i nästan ett års tid och jag var glad för att jag hade fått komma med. Osäkerheten om att få följa med hade funnits, men det är en annan historia att berätta vid ett senare tillfälle.

För mig var denna resa som att komma utomlands. Ett stort steg för en bondgrabb från mörka Småland att få komma till havet och även fara bortom detta. Det var sådant som man bara hade hört talas om när morbröderna suttit och berättat sina sjömanshistorier.



Några europeiska ungdomar vid annat tillfälle
 - på väg mot sitt första möte med Fårö

Besöket på Fårö varade endast i några timmar en förmiddag och sträckte sig inte ens upp till Fårö kyrka innan jag vände om cykeln ner till färjan igen för att hinna med lite bad med kamraterna. Den där Ön – Fårö -fastnade dock där inne i mitt lilla grabbhuvud någonstans. Kanske var det spänningen med att det var så hemlighetsfullt. Fårösund och Fårö kryllade av militära anläggningar. Redan på norra Gotland talade stora skyltar om att marken och ön var förbjudet område för utlänningar. Något annat kände jag egentligen inte till om Fårö innan jag kom dit. Bergman hade jag bara vagt hört talas om, raukar hade jag precis lärt mig vad det var dagen innan på Gotland och de fantastiska sandstränderna lärde jag känna först i vuxen ålder. Men som sagt – Ön satte ett avtryck som bestod och gör så än idag.



Solnedgång över Östersjön

Den här bloggen kommer att skrivas i stor utsträckning från Ön eller möjligen från ”Fastgotland” eller färjan dit eller hem. Den kommer att handla delvis om det som jag & helle stöter på här på Fårö. Människor, Landskapet, Konsten och Livet på Ön bortom Ön. Säkerligen blir det även en och annan anekdot från det förflutna som inte har med Ön att göra.

Fastgotland? Ja, det är vad jag & helle kallar gotland här från vårt perspektiv från Ön. Nej, att fixa till bloggen får nu vänta ett tag. Nu ska hus och tomt börja röjas.

Välkommen tillbaka till bloggen!

frank johan

Huset på Heden